Radiokakan växer.
Det som hände i Sverige förra året var att kakan av radiospektrumutrymme växte, och det är unikt i världen. Det måste sägas. När vi i Sverige gick över till digital teve kunde spektrumutrymme frigöras för första gången på lång tid. Eller kanske någonsin?
Men inte nog med det. Istället för att låta det frigjorda utrymmet gå till mer teve så lät man 18 procent, menar Carl i sitt brev, gå till telekom, som är en helt annan och kanske delvis konkurrerande verksamhet. Det var inte på något sätt självklart och när nu andra länder i Europa följer efter - för Sverige var först - är det spännande att se hur de hanterar radiokakan.
Sedan kan man ha synpunkter åt det ena eller det andra hållet om 18 procent var för lite eller för mycket. Vad man tycker i den frågan beror ganska mycket på om man är mer intresserad av radioteve eller radiotele. Så att säga. Telekomvärlden vill förstås ha så mycket radiospektrum som det går eftersom det är en begränsad resurs; en insatsvara i telekomekonomin som kostar mer ju mindre det finns av den. Helst skulle kanske allt utrymme lämnas till telekom så kan teve fortsättningsvis förmedlas via telekom med hög effektivitet i IP-format. Det finns en och annan nätverkstekniker som tycker så och vem vet, på lång sikt, i den bästa av världar.
Tevevärlden vill också ha kakan för då kan man sända teve i HD eller fler kanaler. Men ekonomin kring spektrum är inte likadan i radioteve som i radiotele, något som PTS ger uttryck för i en ny rapport. Och på Teracoms framtidsdag i torsdags skvallrades det runt bordet om bestående problem att fylla den sjätte muxen. Det skulle kunna betyda att radioteve har allt frekvensutrymme man kan hantera, men det gör det förstås inte. Det får tillskrivas kontot för trög anpassning till framtiden. Man kan knappast se att tevebehovet börjar mättas vare sig i antalet kanaler, sändningskvalitet eller tidsförskjuten sändning.
Men den glada nyheten är att radiokakan växer och att det blir utrymme både till mer radioteve och radiotele. Nicklas föreslår i sitt svar till Carl att spara utrymme för innovation som är en spännande tredje väg. Och Palle verkar i sitt svar ha en del intressanta uppslag redan.
Vad som är tydligt, men sällan klart uttalat, är att det finns uppenbara målkonflikter i hur hur ekonomin kring spektrumresursen ska se ut, hur resursen ska utnyttjas och regleras. Nina nämner i sitt svar systemiska trögheter och bevarande krafter och det är mellan dessa krafter som målkonflikterna uppstår. Etablerade värdekedjor ändrar man inte på i första taget. Vi talar om människors jobb och karriärer. För att komma framåt på det ena hållet måste något vika på det andra hållet. Vem ska ge vika?
Kanske ingen. Digitaliseringen får radiokakan att växa och så länge vi fördelar den ansvarsfullt och balanserat, dvs teknikneutralt, behöver ingen lämna ifrån sig någon del av sin egen kaka.
