Den debatt som Carl beskriver följer tyvärr ett väl beprövat mönster när det gäller de samhällsförändringar som utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) leder till. Att ny IKT får konsekvenser för samhället i både stort och smått är knappast en nyhet. Tvärtom, utvecklingen av IKT har gått hand i hand med upprättandet av demokrati som grund för vårt statsskick, inklusive medborgerliga rättigheter såsom yttrandefrihet. I många fall är det till och med svårt att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget: utvecklingen av medborgarrätt eller IKT.
Det finns åtminstone två huvudsyften med YGL: (1) tillförsäkrandet av yttrandefrihet i vissa, vid tillkomsten av lagen, viktiga och dominerande elektroniska massmedier och (2) möjligheten att i efterhand beivra yttrandefrihetsbrott. Regleringen av radiospektrumet måste rimligtvis ses som underordnat dessa två—en konsekvens av att vissa av de viktiga och dominerande kanalerna begränsas av en naturresurs.
Ändå är det i det underordnade som diskussionen företrädesvis förs. Som om det var viktigare att upprätthålla strukturen än att värna grunden för det som en gång skapade strukturen. För visst är förutsättningarna för att uttrycka sig, såsom Carl påpekar, numera väsentligt annorlunda än för bara 20 år sedan? Vad är det i yttrandefriheten som gör att uttryck spridda via en viss eterburen teknik är mer skyddsvärda än andra, trots att de inte längre dominerar? Borde inte diskussionen istället handla om hur vi givet dagens och morgondagens teknologier bäst värnar yttrandefriheten (vilket Göran Lambertz torts allt snuddat vid)? Med fokus på den frågan så skulle frågan om hur man bäst utnyttjar det begränsade frekvensutrymmet för att främja yttrandefriheten, om det ens fortfarande är viktigt, återigen behandlas som en underordnad fråga. Och om det skulle visa sig att det inte längre är viktigt så är ju förutsättningarna för diskussionen om frekvensutrymmet radikalt annorlunda.
Andra debatter om samhällsförändringar till följd av ny IKT målar dock upp en tämligen dyster prognos för att vi ska få till stånd en sådan diskussion. Den långdragna och heta debatten om upphovsrättens varande eller icke varande är en bra parallell. Ny teknologi har helt förändrat inte bara folks konsumtion av musik, litteratur och film, utan även värderingar, normer och vanor i övrigt. Dessutom har utvecklingen av ny IKT ändrat en hel rad andra förutsättningar som var viktiga vid utvecklingen av den nu rådande upphovsrätten, som till exempel kostnaden för exemplarframställning. Trots detta handlar debatten inte om hur vi ska åstadkomma förutsättningar för skapande och produktion av dessa produkter utan snarare om hur vi på bästa sätt vidmakthåller de existerande strukturerna. Som om vanor, normer, värderingar och tekniska förutsättningarna inte är viktiga vid instiftandet av lagar och regleringar.
Nej, vi får nog förbereda oss på att även fortsättningsvis sitta fast i diskussionen om hur stor andel av det reserverade frekvensutrymmet som ska utnyttjas för ”radioprogram” och inget annat.
