Indirekt kommunikation är svårt.
Det näst sista jag vill bli kallad är ekonomist. Poängen jag ville göra i mitt ursprungliga inlägg var i all korthet denna: Yttrandefrihetsgrundlagen är till för att skydda, just yttrandefriheten. Tillämpningen av lagen har istället kommit att skydda en teknik – rundradiosändningar av TV och radio, och detta görs på bekostnad av yttrande- och informationsfriheten.
Något de flesta av svaren identifierat, och som jag helhjärtat instämmer i, är att radiofrekvenserna är en resurs där efterfrågetrycket blivit större och där det uppstår en maktkamp mellan olika aktörer.
När en resurs räcker åt alla behövs inga elaborerade regler och institutioner för fördelning. För inte så länge sedan i Sverige, och alltjämt i andra delar av världen, var odlingsbar mark en sådan resurs. Man stakade ut, röjde och plöjde den mark man behövde utan att det behövdes så mycket krusiduller kring det. Så småningom tog den bra åkermarken slut, och därmed uppstod en maktkamp om den för tiden centrala produktionsresursen.
Hur man löser en sådan maktkamp beror på vilken sorts samhälle man har. I avsaknad av en fungerande stat med våldsmonopol är det förmodligen den med störst förmåga till våld som vinner en sådan maktkamp. I mer ordnade samhällen garanterar gemensamma spelregler i form av lagar, normer och andra institutioner fredligare konfliktlösning.
I de allra flesta samhällen används ekonomiska styrmedel för att fördela en stor del av resurserna. Detta handlar på intet sätt om någon ”oreglerad marknad”. Vartenda ekonomiskt utbyte, från en hårklippning till svartabörshandel med stöldgods, är omgärdat och helt beroende av ett system av formella och/eller informella beteenderegler.
Vissa resurser har man av olika skäl bestämt att de ska fördelas efter andra än ekonomiska principer. YGL: s regel om att frekvenserna ska användas på ett sätt som ger ”vidast möjliga yttrande- och informationsfrihet” är exempel på det. Beskattning av medborgare för t.ex. olika försäkringssystem, försvar och infrastruktur är andra exempel.
Men, som sagt, när efterfrågetrycket ökar så intensifieras också maktkampen mellan olika intressen – och det är då de institutionella systemen prövas på allvar. När det gäller fördelningen av frekvenser menar jag att YGL är tydlig: det är medborgarnas möjligheter att uttrycka sig och ta del av information som ska maximeras. Tillämpningen av lagen maximerar emellertid något annat. Kanske är det statens kontrollmöjligheter över den information som sänds. Eller så är det helt enkelt så att TV-branschens intressen är det sista man vill stöta sig med om man är politiker som siktar på nästa val. Eller något helt annat – det där är värt en egen diskussion i sig.
Några av svaren antyder en annan lösning på resurskonflikten – genom ny och bättre teknik kommer bristen på frekvenser att minska så att det helt enkelt inte uppstår någon konflikt (eller med Anders ord: radiokakan växer). Det låter finfint, men jag är skeptisk på empiriska grunder. Om man fortsätter på analogin med åkermark så visst är det så att bättre teknik och metoder dels har gjort att åkermarken kan brukas intensivare, dels att mark som tidigare inte varit odlingsbar nu är det. Men det är inte på något sätt så att odlingsbar mark har blivit en fri nyttighet. Det är en typ av ingenjörsdröm som ofta utmålas som ett framtidsscenario men, törs jag säga, aldrig påvisas i efterhand som en historisk händelse.
Som jag inledde med: indirekt kommunikation är svårt. De missförstånd eller feltolkningar som är en ständig risk i t.ex. en brevväxling, klarar man upp på en bråkdels sekund i ett vanligt samtal mellan människor i samma rum. Andra bullar blir det när teletransportation har blivit verklighet. Men det kräver frekvenser kan ni tro.
