Informationssamhället kan komma att förändra den betydelse som relevans har i olika medier, tal, skrift, blogg. Med relevans menar jag den personliga mening som ett meddelande har för dig, baserat på de referenser i meddelandet som du knyter an till.
Den relevans ditt meddelande har för mig, beror på den mening jag kan göra av innehållet. Försök inte prata fotboll med mig. Jag känner inte igen namnen, kan inte reglerna, följer inte ligorna, har helt enkelt inte referenserna. Ingen referens, ingen relevans. Om du däremot vill prata om amerikanska bilmärken från senare delen av 60-talet är jag med. Karlsbad, har jag aldrig varit i och vet inte vad som finns där, men mina barndoms kvarter i Västerås kan jag beskriva i ganska god detalj.
Relevans bär mening, berör och anknyter. Den är inte absolut men förekommer i grader. Relevans förändrar sig över tid. Ska vi måla huset eller köpa något dyrt blir information om husmålning och jämförelser om den dyra saken relevant, för att sjunka tillbaka när projektet genomförts. Ok, ni fattar.
Tal, det någon säger till dig, har en viss relevansgaranti. Saker som sägs, sägs med ett antagande om relevans. I samtalet diskriminerar vi mellan ämnen och innehåll efter de antaganden vi har anledning att göra om samtalspartnerns strukturer för relevanser, om man så säger.
I en text däremot, måste relevansen framgå eller förklaras. Texten måste självständigt kunna ge uttryck för en struktur av relevanser utan att känna läsaren och det finns en begränsad räckvidd för relevans i den. Kanske ska det uttryckas som att texten, eller rättare, skrivandet, i själva verket är en räcka val och bedömningar om relevanta relevanser för att det avsedda budksapet ska förstås i tillräcklig omfattning av läsaren.
Icke så i tal. I talet sker urvalet av vad som kan vara relevant dynamiskt, interaktivt, situerat, adaptivt, löpande och hela tiden. Talets relevansgaranti är ganska pålitlig.
Bloggens relevansgaranti är annorlunda. Den är mer adaptiv än gammaltext som måste rymma allt mellan pärmarna (tjocktext?), den är delvis situerad och samtidigt delvis självständig (self-contained, enastående?). Relevansen ligger i länkarna. Men länkarna är förstås urval av vad läsaren kan tycka är relevant. Länkarna är förslagen till relevans. Fortfarande inte lika flexibelt som tal.
”This ought to be that” är en brygga som tjocktexten inte klarar lika kortfattat och elegant. Men är det särskilt tydligt? Det beror väl på länkarna. Kanske pekar ”this” och ”that” inte på citat utan på webbsidor med text, eller bild, eller ljud eller whatnot, och därför är risken stor att bryggan blir oklar. Diffus.
Risken finns att ”this” och ”that” och andra länkar inte är relevanta så mycket som insinuanta. Av den anledningen tycker jag det är tveksamt att tala om nya medier som en sekundär muntlighet. Om relevans är ett utmärkande drag hos talet, medan relevansen i traditionell textform måste uttryckas tydligt, och slutligen bloggen har lösare relevanskrav, ja då är ligger bloggen i min mening längre från talet än traditionell text. Insinuansgaranti.
Men vänta lite. Talets relevansgaranti kan man beskriva som ett urvalsförfarande som har något av en motsvarighet i de nya mediernas sökfunktioner och sammankopplande tjänster. De som köpt den här boken har också tittat på de här. Oh, automatrelevans!
Det öppnar sig slussportar av möjligheter. Jag skickar dig en mejl som du tar emot den i din webbläsare, vi kan kalla den Guurgel, och du får automatrelevanta länkar där mejlets innehåll är referenter. Det tycker jag är inledning på ett samtal där inte bara du och jag är samtalspartners.
När man klickar på en automatrelevant länk, samtalar man då? Med Internet?
