Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
Orden är Alf Henrikssons och bär hans omisskänliga signum, att vända och vrida på en sak och på så vis ge den ny belysning. Raderna återfinns ofta i dödsannonser, kanske för att det fångar något mänskligt och personligt. Här ska de illustrera den övergripande frågan för det här brevet, också den mänsklig men på en mer aggregerad nivå. Vad gör skillnad när allting ändrar sig hela tiden?
De här breven har alla det gemensamt att de behandlar informationssamhället, en term som Yoneji Masuda gav den nuvarande innebörden i början av 1980-talet. Men vad är detta samhälle egentligen.
De finns väl grovt sett två möjligheter att definiera ett informationssamhälle, det en är en kvantitativ definition och det andra en kvalitativ definition. I den kvantitativa kan man tänka sig att man mäter tillgången till datorer i hemmet, eller bandbredd på anslutning till Internet, eller kanske den tid som individer tillbringar framför datorn. Alla de där sakerna mäter institut, myndigheter och forskare i tid och otid för att kunna säga något om hur det ser ut, kanske påvisa förändring och möjligen även dra några slutsatser och komma med förslag. Även om statistiska beräkningar av den här sorten alltid är knepiga är det ändå betydligt lättare än att fastställa ett kvalitativt mått på informationssamhället. Hur påverkas människor av de kvantitativa förändringarna? Hur förändras deras sociala beteende, deras syn på varandra, det kollektiva, det allmänna? Och kanske viktigast, skulle det kunna inträda förändringar som är varaktiga och beständiga och därmed har bäring på framtiden?
Det är naturligtvis en omöjlig fråga att besvara, men trots det givande att ställa.
För att kunna påvisa förändring måste man ha ett utgångsvärde och här visar sig historieforskningen komma väl till pass. Historia är bra av många skäl, men inte minst för att ge förståelse för förändring. ”Om vi förlorade all kontakt med de världar som tillhör historien, skulle vi tvingas leva i ett tvådimensionellt, tidsbundet nu och vår egen värld skulle bli platt” skrev den amerikanske mentalitetshistorikern Robert Darnton i introduktionen till Boken i rännstenen, publicerad på svenska 1984. Det var en av hans första studier av vad fransmännen egentligen läste under 1700-talet, en fråga som är av betydelse för frågan om kopplingen mellan upplysningen och revolutionen.
Darnton har lyckats göra troligt att det som var av betydelse inte alltid vad samma saker som samtiden trodde var viktigt. Visst läste fransmännen upplysningslitteratur, men de slukade också illegal litteratur i olika former. Darnton lyfter exempelvis fram smädelsehistorier om dekadansen i det franska hovet som han anser över tid undergrävde fransmännens respekt för monarkin. I boken Pornografi och revolution: Förbjudna bästsäljare i det förrevolutionära Frankrike (på svenska 1996) visar han att det var historier om elitens moraliska förfall som eldade på människors hat för det gamla samhället, inte främst abstrakta filosofer som Rousseau eller Voltaire.
Vad i våra dagars informationssamhälle kan jämföras med 1700-talets pornografiska berättelser om den franska monarkins moraliska förfall? Vad är det som kan tänkas ha betydelse på sikt? Är det Twitter eller andra nätverkande verktyg som utvecklar vårt sätt att hålla kontakt med och koll på våra nära och kära och därmed förändrar hur vi förhåller oss till varandra. Kanske påverkar det våra försäkringssystem eftersom det knyter ihop den sedan länge splittrade familjen som återigen börjar ta hand om varandra över generationsgränserna, vilket i sin tur påverkar statens roll.
Eller kommer den lättillgängliga och lättaggregerade informationen bryta ner vad vi i dag ibland kallar integritet och återföra oss till en situation där det finns mycket litet som är privat och det allra mesta känt av alla? Detta skulle i sin tur kunna påverka i alla fall svenskarnas sätt att förhålla sig till politiska diskussioner, göra oss mer benägna att engagera oss eftersom vi inte har något att dölja.
Eller kommer det faktum att grindvakterna i de gamla medierna delvis har försvunnit i de nya att innebära en ökad källkritisk kunskap som, parad med igenkänningsverktyg, gör att sannings- och autencitetskraven växer och förändrar den offentliga diskussionen helt? Genrer försvinner och kvar finns bara ursprungliga utsagor? Vad skulle hända med konsten?
Man ska givetvis vara försiktig med orsakssamband och akta sig för endimensionella förklaringar. Det finns inte så många skott i Sarajevo, eller 9/11, om de nu går att jämföra. Oftast är förändring mer komplicerad och därför också intressant. Men denna komplicerade förändring finns det väl ändå sånt som har betydelse på sikt. Vad är det?
En omöjlig fråga att besvara - jovisst, men rolig att ställa.
