Vad i det som sker i nuet kommer att innebära varaktig förändring i framtiden? Så förstår jag - medvetet begränsande - din fråga. Jag tror att det finns flera olika svar på den, inte minst eftersom förändringar klingar av. Om framtiden är om tusen år blir svaret ett annat än om framtiden är om tio år, Vissa förändringar kanske inte ens visar sig på hundra år, och blir sedan uppenbara, viktiga, avgörande.
Låt mig ta ett exempel. Jag tror att mycket av vår historiska forskning är beroende av att tidigare generationer tvingat sig att göra ett urval av vad de skall spara och vad de anser kan glömmas bort. Det är ett urval som har en del olika konsekvenser, men det kanske viktigaste är att urvalet låter oss lära känna deras värderingar, låter oss ana vad som fick dem att rynka näsan och vad de gärna ville associeras med. Vi, däremot, står i situationen att det vi kommer att förlora och det vi kan spara förändras i grunden.
Våren 2006 satt jag i ett lagerhus i hamnen nere i San Francisco med den konstnärlige ledaren för The Long Now-foundation och diskuterade digitala arkiv. Vi var ense om två saker: för det första att vår glömska tidigare var ett verktyg, men att den nu förvandlats till en olyckshändelse. Tidigare glömde vi medvetet bort det som vi ansåg värt att förloras i historiens malström. Nu behöver vi inte radera något, vi kan spara allt. Det vi glömmer, glömmer vi för att vi inte gjort backup.
Det var också det enda vi var ense om. Han ansåg att det fanns en plikt att spara allt om vi kunde det. Jag menade att det finns en plikt att glömma - för det är bara genom vår medvetna glömska som vi tar ansvar för de förändringar som sker och väljer ut de som kan bli betydelsefulla och varaktiga.
Här finns kopplingen i resonemanget till din fråga, tror jag. De förändringar vi väljer ut som viktiga är de som sedan växer vidare och inte blott blir flugor. Men i och med att vi nu abdikerar alltmer från vår post som samtidens fiender, inställda på att med all kraft angripa och utrota det vi inte anser värt att sparas, blir de förändringar som slår igenom resultatet av olyckshändelser, av sammanträffanden av slump.
Där den beständiga förändringen tidigare avgjordes i en kamp mot en glömska som vi förhandlade fram, formas den i dag istället av tillfälligheter.
Problemet, tror jag, är att vi tidigare förstod frågan om vilken förändring som är beständig som etisk, kanske till och med politisk, förstår vi den i dag som aleatorisk.
