Av Tomas
Nina pekar på att informationssamhället förvisso inte kännetecknas av produktivitetsökningar och frågar, en smula uppgivet, var tron på ett bättre samhälle finns idag? Ja, melodin “Var blev ni av, ljuva tankar om en lyckligare värld?” som HasseoTage tog fram, något efter det att Masuda var här och hälsade på, speglar sådana brustna förhoppningar, men jag har inte känslan av att Masudas tankar gick i den tonarten. Hans ord speglade vidsträckt kontakt, en publik plattform för alla. Han var demokrat, och blev, som jag, alltmer övertygad om att vi med nya hjälpmedel kan nå mångdimensionell kommunikation, där alla kan vara med.
Han var inte särskilt intresserad av IT-politik. Visserligen har han med några kapitel om Tama New Town (kabelsamhället) och Higashi Ikoma (HI-OVIS, fibersamhället) i sin bok. Men det var pliktskyldigast, han var inte lika intresserad av teknik som de japanska industrialister som byggde fibrer och stordatorer. Märkligt nog var han mer fäst vid två andra exemplen i boken, det kanadensiska nätet och det svenska Terese (där vi letade samhällstillämpningar).
Nicklas formulerar, nästan poetiskt, att vår effektivitetssträvande eFörvaltning “är en berättelse om vår längtan efter demokrati”. Masuda skulle ha gillat de fina orden. Det gör också jag, jag har för min del jobbat en hel del med organisation av informationssamhällets förvaltning, men hamnat allt mer nära den demokratiska tillfredsställelsen av att veta att vi håller på att skapa ett nät där människor kan vara med. Jag fick inte glädjen att tala med Masuda om det i praktisk mening, men konceptuellt berörde vi det ofta. Det må kanske inte vara någon “stor berättelse om tekniken”, visst, men det kan bli en fantastisk berättelse om människors möjligheter.
Ja, Masuda hade nog en hat-kärlek till teknikens möjligheter. I hans nät, liksom i Internet, finns datorerna, men de dominerar inte. Datorerna i dagens nät ägnar sig ju mer åt att koppla samman, än att utföra imponerande beräkningar. Bokstaven “e” minskar i storlek.
Masudas bok om Informationssamhället är en till omfånget liten bok, observerar Nina. Det är så sant. Och den nådda inte så många, i första hand nådde den fram till dem som såg och förstod, de som hade en idealistisk framtidskänsla. Det var samma sak med Nora/Minc´s “L´informatisation de la societé”, en liten skrift som kom att spela en stor roll vid ungefär samma tid. Den lade grunden för det som blev Minitel. Masuda skulle ha älskat den (jag tror inte han behärskade franska), hela hans apparation speglade fascinationen av att befinna sig nära något nytt, fantastiskt och demokratiskt.
I sin handskrivna pamflett till mig 1978 skriver han “Man is the only living thing who can transform himself through his own efforts”. Anders blev engagerad i den formuleringen. Jag instämmer gärna. Det speglar ett möjligheternas samhälle. Jag tror att Masuda innerst inne var en optimist.
Tomas
